Att skapa ett nytt liv tar verkligen fram alla känslor som finns hos en människa. Direkt efter hingstvisningen befinner man sig i en känsla av framtidstro och eufori över att det kommer komma ut ett föl som har de absoluta bästa egenskaperna från både stoet och hingsten och mest troligtvis en utomordentligt funktionell exteriör.

Man ser framför sig hur åren fram till inridning går ganska fort och vägen till championaten är spikrak och man står där med ett glas bubbel i handen på Falsterbo och berättar med stolthet och vördnad om sin häst som med lätthet kvalade rätt in i alla årgångschampionat.

Sedan väntar man med spänning på att stoet som alltid haft regelbundna och tydliga brunster ska bli just brunstig, men plötsligt händer ingenting och känslan av panik börjar närma sig. När minsta lilla tecken på brunst verkar vara i antågande kör man i ilfart till betäckningsstationen med visionen av Falsterbo framför sig igen bara för att upptäcka att naturen har sin gilla gång och man får vänta lite till.

Väl hemma tar det inte många dygn innan man får hög puls igen och någon form av skytteltrafik till betäckningsstatioen startar upp ändå eftersom det gäller att pricka in ett perfekt läge för att ett föl ska bli till. Varje resa är en känslostorm av hopp, tro, förtvivlan och lätt panik.

När det väl är dags för seminering så är det ren och skär glädje i några minuter tills man slås av en lätt ångest för hur man ska skapa en perfekt tillvaro utan stress för att det där ägget verkligen ska stanna där det är och bli ett föl.

När första dräktighetskollen är kan man lätt simulera ljudet av hjärtslag trots att det är omöjligt att höra något och man ändå måste göra en extra koll några dagar senare för att försäkra sig om att det man såg var sant. Idag var dagen då vi verkligen skulle se om det var ett föl på gång eller inte. Vi kunde konstatera att Madeira hade varit dräktig men att hon inte längre var det tyvärr. Här blir känslan av förtvivlan mycket påtaglig och går snabbt över i ren frustration och ilska. Här är det verkligen tur att vi är två som ska bli föräldrar, så att man kan ventilera ut den frustration som behövs, stötta varandra och anta att det finns en mening med allt, det är bara att ta nya tag.

På söndag kör vi igång igen och efter att ha åkt turen till Athenas betäckningsstation ett antal gånger vid det här laget så har nog pizzabagaren på den lokala pizzerian färdig till nästa gång vi åker förbi med transporten och mjukglassen som alltid intas på Kils bensinstation står nog färdig med både strössel och topping eftersom vi numera är kompisar med båda butiksinnehavarna


Gästbloggare Ingrid Olsson, den andra föräldern till Madeiras blivande föl

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments